fredag 31 juli 2009

Recyklad makaronilåda... eller snarare gnoccilåda

Miljö och hållbar utveckling var ordet, eller orden som har präglat svenskt tankesätt och politik under några år. Hur är det då med matrecyklingen, eller att använda allt man lagar? Under inlägget VM i rester hittar du hela kedjan av mat och matrester som fick ny kostym under några dagar i juli.

En av dessa kostymer blev en makaronilåda. Genom att göra lite mer pasta än vad som behövdes dagen innan, blev det så pass mycket över att det skulle räcka om man tillförde lite fler ingredienser och gjorde något annat. Frukostens överblivna baconskivor fungerade som sovel och smaksättning - Voilà!

Gnoccilåda på rester
Så mycket gnocci, eller alla pasta du har kvar i kylen från flera middagar
Bacon - ett paket 140 g eller rester från frukosten.
Lök för den som vill, men då tar det mer tid för den behöver fräsas innan allt blandas ihop och ställs i ugnen.
3-4 ägg
4-6 dl mjölk
salt och grovmalen svartpeppar
ca 2 dl riven ost

Vår gnocci fick ligga kvar i den ugnsfasta form som den serverades i dagen innan (diskbesparande är också miljöbesparande så länge det sker inom hygienskt godtagbara ramar...). Den färdigstekta baconen klipptes (yes, med sax, för då slipper man diska en skärbräda :-) ned i gnoccin. Om man vill fräsa upp ½-1 lök och lägga i tillsammans med baconen kan man göra det. Krydda med grovmalen svartpeppar efter smak. Då baconen är salt i sig, är det inte säkert att man behöver tillföra så mycket salt. Jag brukar göra det i äggblandningen, eftesom det oftast är den som behöver saltas. Då kan man smaka av blandningen innan man häller över den i formen.

Till min recyklade gnoccilåda tog jag 4 dl mjölk, eftersom det var allt som fanns kvar i paketet..., och 4 ägg, för då stelnar det fortare än om man har en vanlig makaronilådsblandning med 3 ägg och 6 dl mjölk. Det ska nästan precis täcka pastan. Häll över riven ost och gratinera i 175 grader i ca 45 min. Osten ska bli gyllengul och det ska puttra lite i kanterna av formen då den är klar.

Servera med en frasig sallad och/eller (ännu godare) saftiga finrivna morötter och ketchup.

Pastasalladen som recyklades!

En vanlig sketen onsdag mitt i semestern uppenbarades en grillkväll. Pastasallad blev det givna svaret på grilltilltugget. MYCKET pasta kokades. Hälften "kryddades" med smör (till barnen) och hälften gjordes till en pastasallad. Pastan fick sedan ett nytt liv dagen efter i form av nya maträtter (se VM i rester)

Gnoccisallad med äppelmynta
(4 vuxna och 4 barn i två dagar)
1 kg gnocci (kokas)
1 vitlöksklyfta
citronolivolja (vanlig olivolja fungerar också, men då kan det vara gott att ha citronmeliss i salladen också för att få till friskheten som citrussmaken ger)
Några knippen färsk äppelmynta (finns i min trädgård - vit- och grönbrokig myntasort med lätt äppelsmak)
fetaost
färsk spenat
salladslök (eller vitlöksgräslök om man har/får tag på det)
flingsalt

Koka pastan enligt förpackningen. Ta undan hälften till barnen. Låt resten av pastan förbli varm när du häller, klipper eller strör över alla ingredienser. Den färska myntan och citronmeliss, om man har i det, blir lätt grå om den blir för varm, så den är bäst att blanda i sist, precis innan servering. Man kan även ha i lite, lite äppelcidervinäger om det inte är tillräcklig "piff" i smaken. Ofta går det åt mer salt än man tänker sig, men prova lite i taget.

Dagen efter blev resterna av barnpastan basen i en makaroni- eller snarare gnoccilåda. Resterna från pastasalladen blev till smarrig picnicmat (se VM i rester och Recyklad makaronilåda).

VM i rester

Gäster, sommar, grillning, picnic, nöjesparksbesök.... you name it! Hur underlätta mathållningen med mycket folk och mycket aktiviteter?

I denna recyklade tid är det få som pratar om hur och framför allt ATT man ska ta tillvara på rester och inte bara slänga, även om ex. pastan inte räcker till hela familjen en måltid till. En miljöchef på ett större åkeri menade att en av de viktigaste miljöåtgärderna gemene man kunde bidra med är att äta upp all mat som produceras. Mat och i synnerhet köttproduktion är mycket miljökrävande och kan minimeras genom att "svinnet" minimeras.

Handen på hjärtat: Hur många gånger har du slängt pasta med motiveringen att "det kostar ju nästan ingenting"? Yepp, jag har gjort det! Många gånger!

Åter till mitt många-matgäster-flera-rätter-på-en-gång-tids-och-miljöspartips:
Middag dag 1: pasta och korv
Frukost dag 2: ägg och bacon
Lunch dag 2: pic nic med pasta och korv
Lunch dag 2: makaronilåda med restmakaroner och restbacon
Mellanmål dag 2: äppelkräm av överblivna två-betts-äpplen


Middag för fyra vuxna och fyra barn
ca 1,5 kg - kryddkorvar av olika slag till de vuxna och ett paket barngrillkorv, typ Lithells Hots
1 kg pasta (vi hade gnocci)
sallad
lite olika såser på burk och tub, ketchup mm

Pastan delades i två delar - en med bara smör på till barnen och en som gjordes till en schysst pastasallad (se Pastasalladen som recyklades). Alla korvar grillades, även om det lätt skulle kunna räcka till en familj till.

Pic nic-mat
Ena familjen åkte dagen efter till det stora nöjesfältet och skickades med
2 lådor med pastasallad och skivade kryddkorvar och det av den vanliga sallades som inte var tomat eller annat sladdrigt till de vuxna.
2 påsar med "barnpasta". I dessa påsar lades frusna köpeköttbullar som gör att pastan håller sig sval ett tag utan kylklampar.

Föräldrarna kunde med lätthet inta korv-och-pasta-salladen med medhavd plastgaffel och barnen pillade i sig gnocci och köttbullar direkt från påsen! Smidigt som attans - snabbt, okladdigt (om man inte käller ketchup i påsen, vilket inte är att rekommendera...) och uppskattat.

Lunchmat hemma
Den hemmavarande familjen tog tillvara resterna av barnpastan (som inte hade räckt till hela familjen om man skulle värma den som den var... vilket inte heller brukar vara så jättesmaskigt). Det blev en alldeles utmärkt macaronilåda efter tillskott av ägg, mjölk och ost (se Recyklad makaronilåda).

Mellanmål
Till mellanmål den andra dagen samlades alla småbarnens halvtuggade äpplen in, tuggytan skars av och de ymniga resterna blev till en äppelkräm.

Sensmoral:
Vi behöver inte slänga så mycket som vi oftast gör.
Det är inte snåljåpsvarning på att ta tillvara rester, utan en ytterst medveten och aktiv miljöhandling!

måndag 20 juli 2009

Svärmors smaskiga sparrisomelett med renskav och potatismos

Sommarsemester och besök hos en den ene och en den andre har gjort att bloggaren har slagit ned på takten i vilken recepten har slungats ut i cyberrymden.
Dagens måltid hos svärföräldrarna förtjänar definitivt en sida i bloggen... Sparrisomelett med renskav, hemlagat potatismos och lingonsylt... norrländskt så det förslår!

Sparrisomelett à la Pajala
5 ägg
lite vatten
salt och torkad basilika
smör att steka i
färsk basilika (några knippen)
1-1½ dl riven ost (vi hade edamer, men det går ju att ha vilken som helst, beroende på vilken karaktär man vill ha på omeletten)
1 glasburk vit sparris

Rör slarvigt ihop ägg och vatten - gulan och vitan ska inte vara helt ihopblandade. Smaka av med salt och torkad basilika. Smält smöret i en stekpanna. Häll i äggblandingen med plattan på medelstark värme. När äggen börjar stelna, sänk värmen, häll över klippt, färsk basilika, lägg på sparris i bitar och strö rikligt med ost över. Lägg på ett lock och låt puttra tills äggen har stelnat och osten har smält. Vik omeletten på mitten och servera.

Renskavsgryta
renskav
lök
salt och svartpeppar
vatten
turkisk yoghurt
mjöl och mjölk till en toppredning

Fräs renskav och lök på medelstark värme. Smaka av med salt och svartpeppar. Häll på lite vatten och låt puttra på svag värme i ca 15 min. Blanda i lite turkisk yoghurt (eller crème fraiche), blanda mjöl och mjölk, häll i grytan och puttra i några minuter till.
Servera med potatismos, lingonsylt och kokta morotsstavar.

torsdag 9 juli 2009

Matfunderingar... kring socker och kolhydrater

Funderar just nu mycket på vilken typ av kost som är den rätta och riktiga... Har läst Annika Dahlqvists rön om att fett är bra, så länge man utesluter kolhydrater och tillsatser (se hennes blogg). Har också läst om sockerberoende och hur även snabba kolhydrater fungerar som en "sil" för "sockerdruggies"("Sockerbomben" av Bitten Johansson och Pia Nordström). Samt kollat upp hur snabbt olika livsmedel omvandlas till blodsocker genom att googla om GI och bläddra i "GI i praktiken" av Ola Lauritzon.

Ska man välja viktväktarmodellen med kalorisnål mat? Mat med lågt GI eller rent av den smått extrema LCHF där allt som inte är fett och protein nästan är av ondo? Har testat en light-variant på LCHF (dvs jag har fuskat lite emellanåt) och kommit fram till att jag mår betydligt bättre på kött, grönsaker och fett än på lite av varje à la viktväktarna. Min slutsats har varit, efter blott två veckors prov, att jag gärna lever utan mjölprodukter.

Nästa fundering handlar om vad vi stoppar i våra barn... OM det nu är så att de snabba kolhydraterna (ex. pasta, vitt bröd, potatis, socker) triggar igång insulinet med full kraft för att sedan dala som solen vid ekvatorn någon timme senare, innebär det att våra barn som ex. äter cornflakes till frukost, pasta till lunch och potatis till kvällsmat samt en banan som mellanmål (eller yoghurt och macka) får ett jojo-humör som t.o.m. skulle avskräcka en pms-kvinna.

Kan vi undvika barnens småkriser i leksaksaffärer och bråd på stan när de blir tonåringar genom att lära dem att äta annan mat? Hur skulle den bra maten kunna bli lite billigare och den dåliga maten lite dyrare? I USA kan ex. en påse äpplen kosta 4-5 dollar, medan en stor påse friterade kycklingvingar bara en dollar... den utvecklingen vill vi verkligen inte ha!!!

Jag funderar vidare!