Lax- och spenatlasagne med hollandaisbechamel

Hej å hå, nu har oktober gått utan inlägg i bloggen. Men en liten bildlös lasagne kan vi bjuda på...

Stora C älskar kallrökt lax. Stora C älskar lasagne. Stora C älskar spenat (!).

Vad vore bättre än en kombination av dessa tre?

Lax- och spenatlasagne
lasagneplattor
kallrökt lax
spenat (brukar ta den frusna - enklare)
2-3 msk margarin till redning
2 msk dl vetemjöl
5 dl mjölk
salt och peppar
hollandaissås (påsar duger gott)
salt och peppar

Koka en bechamelsås med bottenredning, dvs
- smält margarinet,
- ta av kastrullen från plattan,
- blanda i mjölet till en kräm eller "klump",
- blanda i mjölken lite i taget (alternativt förvärm mjölken i micron) och låt klumpen lösa upp sig utan att lämna småklumpar (om även om det skulle bli lite småklumpar här och där så är det nog ingen som skulle dö för det),
- låt sakta koka upp under omrörning så att inte bottenlagret blir tjockt och klumpigt och i värsta fall bränns medan såsens övre regioner fortfarande är knappt ljumna (se upp med induktionsspisar...)
- sjud i ca 3 min,
- smaka av med salt och peppar.

Gör ca 5 dl hollandaissås och tillsätt. Lite ost kan man också ha med om man vill.
Skär laxen i tärningar. Varva sås, plattor lax och spenat till ca 3-4 plattlager. Gratinera i 200 grader tills plattorna är mjuka. Grönsallad, krisp, krisp, krisp... njut!

Om det blev någon hit hos Stora C? Nja... han föredrar varje ingrediens för sig och laxen ska definitivt vara kall och inte varm kallrökt. Kommentar:

"Varför tycker ingen om spenat? Det som är så himla gott?/Stora C

Fuskfisk

Ni som läst min blogg ett tag vet att jag har en förkärlek för det enkla men ändå goda. Att koka av en massa konstiga saker för att få nån speciell fond och göra en fantastisk sås på passar inte min livssituation - det spar jag tills barnen har blivit större!

Nu är det de snabba, enkla, goda och ändå nyttiga middagarna som gäller. Snabbheten är särskilt viktig då lilla R, nu 10,5 månader gammal, har kommit på att om man gapar väldigt högt och väldigt ihärdigt, så kommer det mat! När gapandet börjar har man inte så mycket tid på sig att fixa fram något kulinariskt...

Provade en av Abbas fiskbullssorter som jag aldrig provat förr: Fiskbullar i skaldjurssås... den var värd att provas! Såsen var något salt men med en förvånande styrka... mmmm

Som vanligt gjorde jag alldeles för mycket mat... rester igen... men inte så många fiskbullar kvar att det räcker till en gång till. Ett torskblock, lite vitlöksfyllda oliver och skivad, kokt potatis gjorde susen.

Fuskfisk
1 burk fiskbullar i skaldjurssås
1 torskblock
crème fraiche

Värm fiskbullarna (tror att mina sjöd ett litet tag också). Skär torsken i 2-3 cm stora bitar och lägg i fiskbullssåsen. Om torsken inte är helt tinad blir det extra gott spad när den tillagas i den färdiga såsen. Rör till sist i crème fraiche efter smak, ca 1½-2 dl är nog lagom. Eftersom såsen är ganska salt från början, tycker inte jag att fisken behövdes saltas innan den hälldes i fiskbullskastrullen.

Potatisen koktes miljövänligt i tunna skivor (ca 10 min) och anrättningen toppades av olivfyllda, gröna oliver som lilla R ÄLSKAR. Han höll på att äta upp alla oliver innan jag han sätta mig vid bordet.... busungen.

Max 20 min - sen fanns en kulinarisk fiskrätt på bordet :-)

Quinoapilaff med kyckling och chorizo

Pilaff - gröna saker frästa i olja: paprika, purjo, grönt äpple, vitlök, oregano salt o peppar

Röd quinoa
Stekt kycklingfilé (använde faktiskt färdigstekt fryst salladskyckling...) och mild, smal, chorizo
Quinoapilaff - ett finare ord för rödgrön röra-:)

Voilà!! ...fick högsta betyg av pappa Bagaren.

Superenkel LCHF-rotsaksgratin med bacon

Värsta superenkla rotsaksgratinen à la LCHF (Low Charbohyrdate High Fat-kostråden som Dr Annika Dahlström har blivit så uppskattad och kontroversiell för). Gratinen är gjord på ett schysst halvfabrikat som är såväl dundernyttigt och kalasbilligt... totala kostnaden för måltiden för 4 personer uppgick till ca 45 kr...

LCHF-rotsakgratin
(4 pers)
1 påse (500 g) frusen rotsaksmix (inköpt på Willy's för en dryg tia)
3-4 dl vispgrädde
salt, peppar och oregano
riven ost (ej mager)

Smörj ugnsfast en form med smör. Lägg i den frusna rotsaksmixen. Krydda med salt, peppar och oregano. Häll över grädden så att det nästa täcker. Eftersom grönsakerna är frusna kommer de att sjunka ihop när de tinat. Rör om någon gång så rotsakerna täcks av grädden. Tillaga i ugn i 225 grader, ca 45-50 min, tills grönsakerna är mjuka. När det återstår 15 min - häll över så mycket riven ost som du känner för som kan få lite färg under slutet av gratineringen.

Servera med en trevlig grönsak och stekt bacon.

För den som inte vill äta enligt LCHF-modellen går det ju utmärkt att byta ut grädden mot ex. Becel 7 % eller någon annan matlagningsgrädde. Bacon var väldigt gott till, men stekt eller grillad kyckling, korv (gärna lite kryddiga korvar), karré, entrecôt eller oxfilé skulle också matcha gratinen.
Smaklig spis!/Zazza

Grillat med färskpotatissallad och cream cheesesås

Pappa Bagaren har gjort det igen! Han är helt GRYM på att grilla. ...Ja, ja, jag vet - det är väldigt traditionellt uppdelat att mannen grillar och kvinnar gör allt det andra... något som jag är helt emot och som definitivt skulle behövas ändras på... OM han nu inte var så förbaskat bra på det! Själv skulle jag aldrig ha tålamodet att bara göra en sak i taget och passa köttet på det sätt som jag vet att han gör!

I varvuvagnen hade det slunkit med en rejäl flintastek som familjen skulle dela på till middag. Färskpotatisen var också inköpt. Då hade vi grunden. Grönsaker behövs och en sås... Vad finns hemma?

Sedan cykelfesten blev det över lite av färskostarna - såväl pepparot som Philadelphia. Resterna blandades ihop och späddes ut med mjölk till lagom konsistens. I vårt fall blev det ungefär 100 g Philadelphia och 1 msk pepparrot och 1 dl mjölk (ihälld lite i taget). Det hela smakades av med salt och peppar. Om jag hade haft mer pepparrotsost hade jag haft i det, för det blev lite tam smak på såsen, men å andra sidan blev den rätt barnvänlig. Kanske skulle man kunna ha i några droppar citron i med risk för att det hela skär sig.

Potatisen koktes enligt konstens regler och en sallad var på väg att komplettera måltiden när en snabb titt i frysen ändrade planerna. Där låg en påse Findus grönsaksmix med tomater, bladspenat, mozzarella, oliver, rödlöd och broccoli. Dessa ska tillagas några minuter i en panna. Medan jag stod där och rörde kom jag på att en färskpotatissallad är ju inte dumt och innan jag visste ordet av hade hela grönsaksblandningen hoppat ned i den färdigkokta potatisen. Mm, det är klart att det krävdes lite förberedelser innan ihoppningen var ett faktum - några potatisar plockades undan till eventuella barn som inte ville ha potatissallad med mozzarella, resterade päror delades i kastrullen och sprinklades med ½-2 msk olivolja - SEN översköljdes den av den varma grönsaksblandningen. Några solrosfrö på toppen och rätten var fullbordad!

Dukningen gick i lätta afrikanska toner idag. Under mina resor till södra halvklotet har såväl skålar, bestick, glas och diverse träsnidade djur hamnat i resväskan/ryggsäcken hem. Idag fick girafferna hjälpa uppläggningsskålar, servettringar och uppläggningsbestick att få en "touch" av exotism... maten kom nog inte längre än till medelhavet är jag rädd!

Köttbullar i restsås som tinats miljövänligt!

Vad gör man när lusten har sinat... lusten att skapa mat, alltså :-) ... idéerna tryter, frysen är så gott som tömd, det är försommar och det finns så otroligt mycket gott att hitta på egentligen. Om man hade det hemma. Ibland ska man dock ha lite tur.

En fyrkantig burk låg och skramlade längst in på en hylla i frysen: "Sås från köttgryta" (se "Vitsippor och ärtor") . Den här behöver vi göra slut på, konstaterade jag och ställde den i kylen för tining. Ja, att tina varor i kylen har ju sina nackdelar vad gäller tiden - det måste planeras! Men å andra sidan är man såväl miljövänlig och ekonomisk då man 1. slipper slösa energi på micron och 2. återvinner den energi som gick åt till att frysa maten genom att "byta tillbaka" värmen i kylen.

Nåväl. Redan i kylen fick såsen sällskap av färdiga köttbullar. Färskpotatisen var såväl nyupplockad som nyinköpt och Stora C's kompis mamma Å hade skickat med ett härligt knippe romansallad (vi bockar och bugar!). En stackars liten paprika lyckades också bli uppfiskad från svalens nedre regioner, hackades ned över salladen tillsammans med olja, balsambinäger, oregano och lite flingsalt, och vips blev det hela till en färgsprakande MYCKET trevlig smakupplevelse tack vare att det för några veckor sedan blev lite för mycket sås över från en köttgryta som sparats.

Sensmoral: släng inte rester även om du inte vet hur du ska använda det. Rätt var det är hamnar resen i ett nytt sammanhang och blir både nyttigt och gott!

PS. Till lunch idag blev det nykokta makaroner som serverades tillsammans med en överbliven köttfärssås som fyllts på med falukorvstärningar... Mmmmm, sa Lilla E!

Fiskbullar bör pimpas!

Även om ångesten inför cykelfesten börjar torna upp sig är i alla fall kvällens middag redan planerad: Findus laxfiskbullar i citronsås med gröna ärtor och en grönsallad. Låter enkelt och gott i mina öron. Fiskbullar kan bli så bleka, i synnerhet om det serveras vit, mjölig, skalad potatis till. Det krävs lite färgglada grönsaker för att skapa skönhet och göra blekbullarna lite mer tilltalande. Att behålla skalet på potatisen ger också en större färgkontrast, även om skalan fortfarande går lite i brungrått.

Det kan vara svårt att pimpa själva fiskbullarna i sig om inte barnen är jätteglada i att grönsaker blandas i sås och sovel, men hela matbordet kan pimpas i stället. Paprika är en tacksam grönsak vad gäller uppiffning av sallader. Har man en tomatsallad tar man grön paprika, grön sallad - röd paprika, mörkgröna grönsaker - gul paprika... typ. Färgglada servetter är ett annat tips. De flesta av oss som inte har schyssta dukar eller vaxdukar på bordet har en rätt tråkig färg. Vi har ett köksbord i björk, som i och för sig är jättesnyggt som bord betraktat, men som maträtt hade björkfärg varit förödande. Nej, bleka maträtter bör, hur goda de än är, pimpas!

Latmanspizza

Hur svårt kan det vara att baka pizza? Svar: Hur svårt som helst, i alla fall om man heter Zazza och är rätt kräsen vad gäller just hemmabakad pizza. Den brukar aldrig blir riktigt, riktigt god, utan alltid lite småtorr, fadd, saknar "det"... men nu finns det en räddning för alla pizzakräsna hemmafixare: Sara Lees Pizza Kit - grön, långsmal förpackning i kyldisken! Tack Sara Lee för detta halvfabrikat! För den icke-halfabrikats-insatte kan jag meddela att Sara Lees Pizza Kit innehåller en styck färdig (YES!) pizzadeg på rulle och en styck burk med färdig och supergod tomatsås.

Problemet med hemmapizzor tycker jag brukar vara två... eller till och med tre: 1. degen brukar inte vara så värst god, 2. den brukar vara krånglig att göra med jäst och allt annat bängel som följer med jäsdegar (kladdiga bunkar, mjöl på golvet, enormt mycket disk för SÅ lite deg) och 3. tomatsåsen brukar bli sur och inte alls så mycket stuns i som man vill ha (undantaget är ett amerkansk recept som jag har på pizzasås, men det är ett helt projekt i sig att koka den såsen).

Tack vare Sara Lee, kan jag lägga ned krut på själva fyllningen - flaskhalsen i mitt pizzabakeri är lösta i ett svep. Vill samtidigt passa på att tacka min goda vän H, sömmerskan, som introducerat mig i Sara Lees värld och skänkt mig ro inför pizzabaket och pizzatjatet. Nu kan även jag göra pizza som, i alla fall vad gäller degens och såsens vidkommande, blir garanterat god.

Så till själva skapandet. Har laborerat med olika varianter förut - kyckling med cashewnötter och banan, skinka, skinka och tomat, skinka och salami. Idag fanns det nyinköpt nötfärs i kylskåpet, så det var bara att skrida tillverket:

Hemmabakad halvfabrikatpizza à la Sara Lee och medelhavet

ca 600 g nötfärs

1-2 tsk salt

svartpeppar efter smak

1-2 tsk timjan

1-2 tsk oregano

2 vitlöksklyftor (pressas)

2 msk chilisås

Arbeta in alla kryddor i färsen, tillsätt chilisås och ev. lite vatten för att smeten ska bli enklare att arbeta med. Dutta ut den över degen, gärna mycket tätt, eftersom färsen krymper under gräddning. Strö/dutta/sprid ut även ut följande över bakverket:

- paprika (hyvlas över pizzan med osthyvel)

- svarta oliver (många...)

- fetaost (om jag inte kan få tag på den bulgariska fetan från ICA Supermarket i Varberg, brukar apertinas feta på bit vara den smarrigaste...enligt undertecknad, alltså...dessutom finns den i en låglaktosvariant)

- 3-4 dl riven ost (idag blev det hälften lagrad grevé och hälften färsk riven parmesan)

Salladen blev, i brist på vitkål, en hackad blandning av gurka, tomat och smörgåsgurka.

Vad blev då betyget i familjen? JÄTTEGOTT (vilken tur...). Stora C skulle träna precis när maten var klar. Eftersom jag gjorde alldeles för mycket färssmet, blev det en rätt till som Stora C fick med sig i ett hamburgerbröd:

Parmesansfyllda örtbiffar (4 port)

Köttfärs enligt pizzareceptet ovan

Färsk riven parmesanost - 1-2 dl

Arbeta färsen till rundlar. Tryck i en knapp matsked parmesan i mitten av varje rundel. Vik ihop kanterna så osten är mitt inne i biffen - platta till och stek.