torsdag 14 maj 2009

Latmanspizza

Hur svårt kan det vara att baka pizza? Svar: Hur svårt som helst, i alla fall om man heter Zazza och är rätt kräsen vad gäller just hemmabakad pizza. Den brukar aldrig blir riktigt, riktigt god, utan alltid lite småtorr, fadd, saknar "det"... men nu finns det en räddning för alla pizzakräsna hemmafixare: Sara Lees Pizza Kit - grön, långsmal förpackning i kyldisken! Tack Sara Lee för detta halvfabrikat! För den icke-halfabrikats-insatte kan jag meddela att Sara Lees Pizza Kit innehåller en styck färdig (YES!) pizzadeg på rulle och en styck burk med färdig och supergod tomatsås.

Problemet med hemmapizzor tycker jag brukar vara två... eller till och med tre: 1. degen brukar inte vara så värst god, 2. den brukar vara krånglig att göra med jäst och allt annat bängel som följer med jäsdegar (kladdiga bunkar, mjöl på golvet, enormt mycket disk för SÅ lite deg) och 3. tomatsåsen brukar bli sur och inte alls så mycket stuns i som man vill ha (undantaget är ett amerkansk recept som jag har på pizzasås, men det är ett helt projekt i sig att koka den såsen).

Tack vare Sara Lee, kan jag lägga ned krut på själva fyllningen - flaskhalsen i mitt pizzabakeri är lösta i ett svep. Vill samtidigt passa på att tacka min goda vän H, sömmerskan, som introducerat mig i Sara Lees värld och skänkt mig ro inför pizzabaket och pizzatjatet. Nu kan även jag göra pizza som, i alla fall vad gäller degens och såsens vidkommande, blir garanterat god.

Så till själva skapandet. Har laborerat med olika varianter förut - kyckling med cashewnötter och banan, skinka, skinka och tomat, skinka och salami. Idag fanns det nyinköpt nötfärs i kylskåpet, så det var bara att skrida tillverket:

Hemmabakad halvfabrikatpizza à la Sara Lee och medelhavet


ca 600 g nötfärs
1-2 tsk salt
svartpeppar efter smak
1-2 tsk timjan
1-2 tsk oregano
2 vitlöksklyftor (pressas)
2 msk chilisås
Arbeta in alla kryddor i färsen, tillsätt chilisås och ev. lite vatten för att smeten ska bli enklare att arbeta med. Dutta ut den över degen, gärna mycket tätt, eftersom färsen krymper under gräddning. Strö/dutta/sprid ut även ut följande över bakverket:
- paprika (hyvlas över pizzan med osthyvel)
- svarta oliver (många...)


- fetaost (om jag inte kan få tag på den bulgariska fetan från ICA Supermarket i Varberg, brukar apertinas feta på bit vara den smarrigaste...enligt undertecknad, alltså...dessutom finns den i en låglaktosvariant)
- 3-4 dl riven ost (idag blev det hälften lagrad grevé och hälften färsk riven parmesan)

Salladen blev, i brist på vitkål, en hackad blandning av gurka, tomat och smörgåsgurka.

Vad blev då betyget i familjen? JÄTTEGOTT (vilken tur...). Stora C skulle träna precis när maten var klar. Eftersom jag gjorde alldeles för mycket färssmet, blev det en rätt till som Stora C fick med sig i ett hamburgerbröd:

Parmesansfyllda örtbiffar (4 port)
Köttfärs enligt pizzareceptet ovan
Färsk riven parmesanost - 1-2 dl

Arbeta färsen till rundlar. Tryck i en knapp matsked parmesan i mitten av varje rundel. Vik ihop kanterna så osten är mitt inne i biffen - platta till och stek.

2 kommentarer:

  1. Hej Zassa!

    Vilken härlig blogg, ska verkligen försöka följa den nu när jag snart blir småbarnsförälder och får ännu mer gröt i huvudet om vad man ska äta. Tack för att du finns :) Kram Heléne

    SvaraRadera
  2. Tack! Jo, gröt blir det ju gott om... först i huvudet, sen i förpackning, sen i bäbisen, sen i hakklappen, på fingrarna i håret, på bordet, på stolen, i öronen, på kläderna och till slut finns det tom i ögonen! Lycka till!
    Zazza

    SvaraRadera